|
Jag har valt att låta betraktelsen ta sin
utgångspunkt i Johannes 16:16-22. En av påsktidens
evangelietexter. Scenariot är den sista måltiden
tillsammans för lärjungarna och Jesus. Vi får vara med
vid den sista måltiden, före korsfästelsen.
Varför är det då en påsktext? Det skedde ju före
piskandet, korset och uppståndelsen. Ändå väljer kyrkan
att använda det, som skedde före korset, i påsktiden,
uppståndelsens och glädjens tid. Läs gärna texten, och
då helt till vers 24 i kapitel 16.
”En kort tid och ni
ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se
mig igen.” Jesus ord verkar otydliga och lärjungarna
blir förbryllade, men innan de ställer frågan svarar
Jesus dem. Jesus som verkar kunna se och veta vad
människor tänker. ”Ni undrar varför jag sade: ”En
kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid
och ni skall se mig igen”.” För oss är det väl inte
så konstigt att vi tänker in påskens händelser i de här
orden, döden och uppståndelsen, men vad tänkte
lärjungarna. Förstod de inte förrän efteråt att Jesus
pratat om sin död? Stämningen ter sig dyster. I
lärjungarnas undran klingar en frustration och kanske en
antydan till förtvivlan, men det är vad jag hör. Du hör
kanske något annat. Lyssna, när du läser.
Jesus understryker det
tunga som kommer att komma för lärjungarna: ”ni
kommer att gråta och klaga... Ni kommer att sörja...”.
Världen ska glädja sig men lärjungarna ska gråta och
klaga. Orden låter märkliga. När den korta tiden blir
förklarad av Jesus talar han om sorg, gråt och klagan.
Är det saknadens tid och väntans tid han talar om?
Sorgen och klagan verkar knuten till att vara lärjunge.
Lärjungarnas sorg blir världens glädje. Är det extra
plågsamt att se honom, Jesus, möta döden och dö? Att se
honom dö under spott och hån? Han som räddat liv och
verkat ha makt över döden. Nu ska Jesus gå bort och dö.
Han säger att han måste. Förstod lärjungarna det, eller
ville de inte förstå det? Kunde de förstå innan det
hänt? Kanske skriver Johannes om detta när han upplevt
inte bara Jesus död utan också Stefanos död, Paulus död,
Petrus död och många fler. Kanske är det skrivet under
en tid av förföljelse och de ord som Jesus talar till
lärjungarna de låter Johannes sina medkristna höra långt
senare när han skriver: ”Nu har
också ni det svårt...
Jesus talar till punkt.
Han ger ett hopp. Han låter påskens morgonljus stråla in
i allvarets dystra mörker. ”men er sorg ska vändas i
glädje...” Jesus som ska gå bort, och som de inte
längre skall se, kommer att bli synlig igen, och glädjen
ska komma tillbaka. Går det att förstå det här? Kunde
lärjungarna verkligen ta Jesus på orden när han talar om
det här. Det tycks mig finnas ett lugn och en
självklarhet i Jesus ord som inte rimmar med väntan på
döden, men för oss som har uppståndelsens facit verkar
det tydligt, och samtidigt också obegripligt. Jesus
verkar tala om en bergfast glädje som följer med det att
tillhöra honom. Sorgen kommer att vara där, men bortom
den finns glädjen. Sorgen, gråten och klagan blir inte
en ändstation för den som vill höra till Jesus. Glädjen
kommer att ta vid. ”Be, .., så att er glädje blir
fullkomlig.”
Kan
man mitt i mörkret tro på ett ljus? Kan man mitt i sorg
och smärta hålla fast vid glädjen? Jesus ger oss ett
hopp. Johannes låter oss få veta om detta hoppet:
glädjen som ingen kan ta ifrån oss. Den hör ihop med
Jesus, och vi ska få del av den. Livets seger över
döden. Döden, hatet, sorgen och plågan är ett faktum,
men löftet vi får är att sorgens tid är kort och
glädjens en evighet. Det är nog därför som denna
allvarsamma och sorgtyngda texten får vara en påsktext.
Jesus,
låt oss få den glädjen.
|